Har stundtals faktiskt undrat om det ar nat fel pa mig, att jag ar onormalt kall och kanslolos, da jag knappt reagerat allt pa denna otroliga forandring mitt liv faktiskt genomgatt de senaste 9 manaderna. Men efter ett sammanbrott/sjunk som kan liknas med titanic katastrofen har jag upptackt att jag faktiskt har fornekat allt. Om jag inte tanker pa det sa har det inte hant har mitt undermedvetna levt efter.

Jag har ju forlorat all min trygghet och den person som jag alskar mest i varlden. Att allt detta har varit mitt val gor att folk tror att man inte mar daligt.

Jag angrar inget men samtidigt ar det utan tvekan det mest jobbiga jag genomgatt i mitt liv.
I filmen Closer sager Natalie Portmans rollfigur "if u love them u don't leave them" Om det bara var sa enkelt.

Som tur ar har jag genomgatt allt detta med en van som befann sig i en liknande situation, och vi har kunnat stotta varandra under hela vagen. Jag tror faktiskt inte att jag skulle klarat det utan henne.

Vad jag ar mest nojd med ar att jag faktiskt upptackt att jag klarar mig sjalv och att jag har blivit en egen person inte ena halvan av ett par.