Bewildered

Ja sa var man en av dom , en av alla som varje dag delar med sig av sina liv till fullstandiga framlingar. Det har spracker ju hela min forestallning om att jag ar svarovertalig..
Jag skyller pa att jag far kramp i handen av att fora mina dagboksanteckningar for hand, och sa fort jag borjade skriva och spara dom pa datorn var mina flatmates dar och laste.
Och med tanke pa deras natur sa var det jag skrev inte hemligt speciellt lange, pa det har sattet far folk iallfall veta min sanning inte en som ar manipulerad av mina kara men inte alltid sanningsenliga vanner..

Funderade pa om det behovs en liten resume, men jag kom fram till att lata er hoppa rakt in i dagens avsnitt.

Som mina vanner vet ar jag vanligtvis en valdigt trygg person som alltid har varit klar over den vag hon ska ta. Detta har jag helt kommit ifran nu, for forsta gangen I mitt liv har jag ingen aning om vad jag ska ta mig till.

Har 4 val och alla ar lika lockande, hur gor man da? Ar det de klassiska singla slant som galler eller maste jag helt enkelt som den halvt vuxna manniska jag ar satta mig ner och tanka pa vad som ar det basta alternativet for framtiden? Nej gud va trakigt!

Jag vill ju ha roligt men vad som oroar mig lite ar att det kanske har blivit for mycket av den varan.
Som min valdigt goda van Isa sa till min allra basta van Fia harom dagen: “Nej Fia du ar inte alkholist du ar bara full varje dag”.

Jag tycker det valdigt fint ger en bild av det bekymmersfria livet vi lever har I Edinburgh: Nej nu ljog jag visst, mer problem och bekymmer har vi nog aldrig haft och med tanke pa vara enkla personer kretsar dessa framst kring det andra konet. Trodde forut I min enfald att det bara var vi tjejer som lat vara liv till en san stor del tas upp av att diskutera dagens karlek. men nu har jag lart mig att den manliga delen av hushallet analyserar sina motpoler precis lika mycket som vi tjejer.

Sa med tanke pa att vi lever fyra personer har, ar det ett evigt grubblande, trostande och peppande. Och jag har get upp tanken pa att det nansin skall ta slut det ar helt enkelt bara att stalla upp som den van man ar och lyssna tills oronen bloder.

Ce la vie!