Har stundtals faktiskt undrat om det ar nat fel pa mig, att jag ar onormalt kall och kanslolos, da jag knappt reagerat allt pa denna otroliga forandring mitt liv faktiskt genomgatt de senaste 9 manaderna. Men efter ett sammanbrott/sjunk som kan liknas med titanic katastrofen har jag upptackt att jag faktiskt har fornekat allt. Om jag inte tanker pa det sa har det inte hant har mitt undermedvetna levt efter.

Jag har ju forlorat all min trygghet och den person som jag alskar mest i varlden. Att allt detta har varit mitt val gor att folk tror att man inte mar daligt.

Jag angrar inget men samtidigt ar det utan tvekan det mest jobbiga jag genomgatt i mitt liv.
I filmen Closer sager Natalie Portmans rollfigur "if u love them u don't leave them" Om det bara var sa enkelt.

Som tur ar har jag genomgatt allt detta med en van som befann sig i en liknande situation, och vi har kunnat stotta varandra under hela vagen. Jag tror faktiskt inte att jag skulle klarat det utan henne.

Vad jag ar mest nojd med ar att jag faktiskt upptackt att jag klarar mig sjalv och att jag har blivit en egen person inte ena halvan av ett par.

Se upp!

Nasta Onsdag packar vi vara saker och aker hem till Svealand. Jag, Fia och en valdigt lang australiensare planerar att aterta Stockholms nattliv.
Hela December planerar vi att vara hemma , sen bar det av igen. Men om det blir Japan, Skottland eller som det verkar nu, Australien, ar annu osakert.
Dock kanns det som att jag ar fardig med Edinburgh, alskar staden men efter ett tag blir den ganska trist. Kanske far en nytandning av att vara hemma en manad, men det aterstar att se.

Saknad!

Ar faschinerad av hur snabbt man blir beroende av manniskor. Mitt Fiaberoende har ju funnits flera ar, men nu har jag en till person som jag maste prata med varje dag for att undvika abstinens.

Thomas jag unnar dig allt roligt i varlden men nu vill jag att du kommer hem!

Nar du inte finns har for att med sarkastisk underton papeka allt jag gor, hur ska jag da veta nar jag handlar fel?

Kom hem!

Enigma

Varfor ar det oatkomliga och forbjudna alltid det som ar det mest intressanta?
Vad mycket problem vi skulle undvika om vi slutade kampa for det som ar utanfor var rackvidd, och istallet koncentrerade oss pa det realistiska.

Men hur roligt skulle vi ha da? Ar det inte sa att atran och jakten ar precis lika spannande som fangsten?!

Har alltid upplevt det svarare att uppratthalla ett intresse om jag fatt kampa mycket, formodligen for att jag under jakten da bygger upp det som i slutandan formodligen inte ar sa speciellt.

Lost in translation

Tydligen sa tycker inte de hogre makterna att jag ar tillrackligt forvirrad utan kande att de var tvungna att gora mitt liv annu mer komplicerat.

Fick idag erbjudande om att aka till Japan och jobba, aven det ett lockande alternativ till hur jag ska spendera varen.
Fast jag vet inte, har tankt en del pa vad som ar viktigt for mig och kom fram till att det ar manniskorna runt omkring, mina vanner och min familj, och dessa kommer ju att vara langt borta om jag beslutar mig for att aka.
Visst kommer de finnas kvar nar jag kommer hem igen, men just nu ar jag valdigt beroende av att ha dem nara till hands.
Och sen har jag ju en viss dragning hem till Sverige...

Sen, alla ni som har sett the Grudge forstar att jag ar skeptisk till att aka. Med min tur skulle de sakerligen placera mig i ett gammalt spokhus fyllt av diverse forbannelser. Nu kanske ni tycker att jag ar irrationell men det ar formodligen for att det inte ar ni som riskerar att bli fortarda av nan mork kraft som bara vantat pa att en oskyldig skandinav ska flytta in.

Onskar att jag hade en personlig radgivare som kunde fatta alla besluten at mig.
Om det ar nan som kanner sig manad att ta det jobbet ar det bara att kontakta mig pa nedan angiven mejladress.

Glamour

Skulle vilja prata med den manniska som forst borjade sprida ut att modevarlden var glamouros, for alla vi som faktiskt befinner oss i den vet att det ar en stor logn.
Visst forekommer det champagnefester och enstaka gratis designerplagg men dessa vager inte upp for alla baksidor som modeindustrin faktiskt har.

Fraga vilken modell som helst, de har alla haft en liknande platning som jag behovde genomlida idag.

Pa en bro i stormblast och duggregn fick jag posera i en chiffongsak som inte gar att beskrivas som nagot annat en ett tygstycke, det fattades avsevarda decimeter tyg for att den skulle fa kallas klanning.
Och detta for att forsoka fa manniskor att kopa smycken fran en ej namnd guldsmed.
Forstar inte sammanhanget, men det ar val kanske darfor som jag poserar i bilden, och inte komponerar den.

Har en teori om att kunderna som bestallt jobbet inte kanner att de far valuta for sina pengar om inte modellen lider atminstonde lite.
Tror tyvar inte att den haller, men den ar ganska skon att halla fast vid nar man for tredje gangen blir tillsagd att flytta ena armen 5 mm, och bara vill ha nan att skylla sitt elande pa.

Nej nu ska jag sluta klaga visst ar jag tacksam for mitt jobb, har traffat otroligt trevliga manniskor och fatt mojlighet att gora saker som jag aldrig annars hade kommit mig for att genomfora. Det ar bara svart att komma ihag allt det nar jag sitter stelfrusen med smink over hela kroppen och haret fullt av loshar som inte riktigt vill slappa taget om min vid det har laget ganska omma skalp.

Nej har kan jag ju inte sitta och nyktra till, nu ar det dags att ga ut och mingla med Britney Spears, John Lennon och Lucifer

Ciao!

Bewildered

Ja sa var man en av dom , en av alla som varje dag delar med sig av sina liv till fullstandiga framlingar. Det har spracker ju hela min forestallning om att jag ar svarovertalig..
Jag skyller pa att jag far kramp i handen av att fora mina dagboksanteckningar for hand, och sa fort jag borjade skriva och spara dom pa datorn var mina flatmates dar och laste.
Och med tanke pa deras natur sa var det jag skrev inte hemligt speciellt lange, pa det har sattet far folk iallfall veta min sanning inte en som ar manipulerad av mina kara men inte alltid sanningsenliga vanner..

Funderade pa om det behovs en liten resume, men jag kom fram till att lata er hoppa rakt in i dagens avsnitt.

Som mina vanner vet ar jag vanligtvis en valdigt trygg person som alltid har varit klar over den vag hon ska ta. Detta har jag helt kommit ifran nu, for forsta gangen I mitt liv har jag ingen aning om vad jag ska ta mig till.

Har 4 val och alla ar lika lockande, hur gor man da? Ar det de klassiska singla slant som galler eller maste jag helt enkelt som den halvt vuxna manniska jag ar satta mig ner och tanka pa vad som ar det basta alternativet for framtiden? Nej gud va trakigt!

Jag vill ju ha roligt men vad som oroar mig lite ar att det kanske har blivit for mycket av den varan.
Som min valdigt goda van Isa sa till min allra basta van Fia harom dagen: “Nej Fia du ar inte alkholist du ar bara full varje dag”.

Jag tycker det valdigt fint ger en bild av det bekymmersfria livet vi lever har I Edinburgh: Nej nu ljog jag visst, mer problem och bekymmer har vi nog aldrig haft och med tanke pa vara enkla personer kretsar dessa framst kring det andra konet. Trodde forut I min enfald att det bara var vi tjejer som lat vara liv till en san stor del tas upp av att diskutera dagens karlek. men nu har jag lart mig att den manliga delen av hushallet analyserar sina motpoler precis lika mycket som vi tjejer.

Sa med tanke pa att vi lever fyra personer har, ar det ett evigt grubblande, trostande och peppande. Och jag har get upp tanken pa att det nansin skall ta slut det ar helt enkelt bara att stalla upp som den van man ar och lyssna tills oronen bloder.

Ce la vie!