Cataclysm

Nu är den på väg, min egna lilla syndaflod.
Vad lite det krävs för att ens liv ska vändas helt upp och ner. Detta fick jag väldigt brutalt erfara förra veckan. Det jobbiga är att jag inte har någon som helst möjlighet att lösa problemet nu, och eftersom jag hatar att ha saker liggandes framför mig mår jag inte speciellt bra för tillfället. Just nu går all min energi åt till att inte tänka på det "onda" vilket tyvär verkar ha motsatt effekt med tanke på att så fort jag slappnat av en stund kommer jag på mig själv med att tänka " åh nu har jag ju tänkt på annat i 5 min , vad skönt" vilket givetvis för tankarna tillbaka till smärtans kärna. Som tur är har jag underbart roliga vänner som är bra på att distrahera mig med sina galna upptåg, utan mina vänner hade jag nog varit inspärrad vid det här laget. Trots att jag periodvis isolerar mig och inte svarar i telefonen är ni otroligt viktiga, och det är förmodligen er förtjänst att jag fortfarande inte har tappat förståndet helt. För även om ni stundom tycker att jag är galen har jag fortfarande de flesta av mina pommes frites kvar på tallriken.

Men om jag nu ska se till det positiva har jag fått jobba ganska mycket den senaste veckan, och det är ju alltid roligt. Bland annat en plåtning för den otroligt begåvade designern Jenny Hellström som verkade bli jättebra, något jag är väldigt försiktig med att säga speciellt som jag tycker att jag allt som oftast ser jättetrist ut på bild.