Dogma

Har lärt mig en viktig läxa, lita aldrig på folk du inte känner.

Gjorde misstaget då jag för några veckor sen bekantade mig med en ung isländsk fotbollsspelare.
Att han var ung visste jag att han var då han talade om för mig att han var 18 år, men detta visade sig inte vara helt sanningsenlig. Detta fick jag brutalt erfara då jag en morgon slog upp tidningen och läste om fotbollsvärldens nya underbarn som endast 16 år gammal blivit uppköpt av en skotsk fotbollsklubb.
Visste inte om jag skulle överlämna mig till polisen eller helt enkelt ta livet av mig när det gick upp för mig att jag i princip gjort mig skyldig till barnarov.

Men jag måste försvara mig på ett sätt och det är att om sextonåringarna hade varit lika snygga som den här killen när jag gick på gymnasiet hade jag spenderat fler timmar i skolan och färre på stan.

She's got her ticket

She's got her ticket I think she gonna use it
I think she going to fly away No one should try and stop her
Persuade her with their power
She says that her mind is made Up Why not leave why not Go away
Too much hatred Corruption and greed Give your life
And invariably they leave you with Nothing
Young girl ain't got no chances No roots to keep her strong
She's shed all pretenses That someday she'll belong
Some folks call her a runaway A failure in the race
But she knows where her ticket takes her
She will find her place in the sun And she'll fly, fly, fly...

Det kan vara både roligt och läskigt att att gå igenom gamla saker. Är hemma i Sverige ett tag och har då försökt sammanställa alla mina attiraljer. Har saker på 4 olika ställen vilket kan vara väldigt frustrerande nar jag på morgonen vill ha "just den där! tröjan och kommer på att den finns i nåt av mina andra 3 hem. Gick iaf upp på vinden i "min" lägenhet för att kolla igenom ett antal lådor. Jag hittade där en massa roliga saker som blivit bortglömda men jag jag hittade även nåt hemskt, något förfärligt som jag försökt dölja för min omgivning i nästan 10 år.
2 st Backstreetboys skivor!!!!
Jag erkänner det här för att det nog är dags att stå for mitt förflutna nu, och för att det kanske gör mig till en mer avslappnad harmonisk människa om jag inte behöver förneka det längre.


Vad jag dock aldrig kommer erkänna ar att jag lyssnade igenom en av skivorna i morse!!!

Hittade aven alla mina gamla saker från "fototiden" och däribland mitt enda jobb som jag utförde som fotograf. Bilder åt/av en jätteduktig singer/songwriter vid namn Maria Von Tell.

Reform

Ignorera alltid infall du far efter 03.00 pa natten, ta mig som ett avskrackande exempel. Var sa dar lagom uttrakad igar vid halvfyratiden och fick en ide om att jag nog skulle passa jattebra i lugg. Sagt och gjort jag tog fram koksaxen och borjade kapa, 10 min senare tittar jag ner i handfatet och ser hur flera decimeter av mitt har ligger dar. Tittar mig sen i spegeln och det borjar da ga upp for mig att detta nog inte var en bra ide.
Inget att gora forutom att satta nagra harnalar i det som kvarstod av min lugg och sen forsoka sova.
I morse var det bara att ga upp och ringa till min kara van Tony och bona och be om att han skulle reparera skadan jag skapade i gar natt.
Eftersom han innerst inne ar en bra manniska och formodligen tycker att mina infall ar ganska underhallande klamde han in mig i sitt sa annars pressade schema.
TACK!
Ibland ar det skont att ha vanner inom skonhetsbranschen..
ja ja , mig lik ar jag ju inte men en forandring ar ju aldrig fel, hoppas bara att mina vanner kanner igen mig.

To Michael; Of course, I think about you!!!

The end!

Fick mitt livs langsta utskallning i Mandags. Fran 16.30 till 00.00 talade mitt kara ex Calum om for mig vilken dalig manniska jag ar.
Och det som gjorde mig till en san dalig manniska var att jag inte ville ha honom

Det konstiga var att han faktiskt erkande att enda anledningen till att han var arg pa mig var for att det gjorde saker och ting lattare for honom.
Sjalv forstar jag inte hur det kan vara skont att hata nan.
Men det kanske ar for att jag aldrig blivit dumpad av nan jag varit kar i, har ju bara varit jattekar 1 gang och det holl i 7 ar.
Har nog inte hatat nan pa riktigt heller, ar av den uppfattningen att det stjal en massa onodig energi att ga runt och vara arg.
Jag exploderar och sen ar jag glad igen, orkar inte ga runt och vara langsint.

Ar nog ovanligt rationell och later sallan mina kanslor styra sa jag ska kanske inte ska saga nat innan jag suttit i Calums sits, men nan slags kontroll over sina kanslor borde man ju ha.

Hela samtalet var mitt fel, da det var jag som ringde och fragade om vi inte kunde traffas, men jag trodde i min enfald att han var sa pass vuxen att han kunde saga nej om han inte kande for det.
Men ack sa fel jag hade.
Efter mer an 7 timmar av altande kom vi iallafall fram till att bryta helt och hallet, eller rattare sagt han forbjod mig fran att nansin hora av mig igen.

Visst bor man bli smickrad av att nan ar kar i en, men efter en viss punktblir det bara obehagligt.

Nar Calum antligen lommade ivag sa bjod Nic pa Absinth, vilket lattade upp stamningen avsevart.
Sen var det dans hela natten.

Slutet gott allting gott!